spitonastranger

På detta briljanta sätt börjar Harlem's nya skiva Hippies. Michael Coomers barnsligt snygga röst till ett par ostämda gitarrackord gör att jag blir fast redan vid första lyssningen. Efter inledningen så har Harlem mig i sitt våld i 16 garagepunkiga 2-minuters låtar. Vilket hantverk denna skiva är! Från början till slut slås du av fantastiskt låtskrivande där alla spår har sin egna speciella charm. Även om vissa självklart är bättre än andra.

Harlem består av en basist plus två killar som turas om att vara sångare/gitarrist och trummis. Skulle jag få välja skulle jag sätta Michael Coomers, som sjunger på öppningsspåret, som ständig sångare. Han har som jag sa tidigare en helt sjuk röst som passar som handsken till lo-fi-garagerocken. Det är även väldigt tydligt att det är Coomers som är den bättre låtskrivaren av de båda då de låtar han sjunger i bjuder på perfekta hooks på löpande band som i Beach Boys-doftande Be Your Baby eller basketlåten Gay Human Bones. Andra sångaren Curtis O'Mara har en röst som tyvärr låter mycket löjligare även om han också ger oss en del schysta melodier som inledningsfrasen i Friendly Ghost; I live in a graveyard, som jag har på hjärnan en gång om dagen. Gitarr- och trumarren är mycket enkla men där finns ändå en hel del schysta rytmiska finesser. T.ex. den slarviga tempoökningen på Be Your Baby som är sagolikt snygg.

Produktionen är som jag sa tidigare väldigt smutsig och det låter verkligen som att det hela är inspelat i ett garage. Om det verkligen är så är oklart men det spelar mindre roll. Det är oerhört charmigt, närmast perfekt. Jag kan gissa att Harlem har alla dessa band i sin skivhylla; Mark Sultan, Beach Boys, No Age, Jay Reatard och kanske framförallt The Velvet Underground.

Betyget på detta fantastiska album kommer att bli 9/10, den första 9an jag delar ut på bloggen. Detta för att det är årets hittils charmigaste album med en makalöst passande produktion och melodier värdiga vilken p3-hit som helst.

Bästa spår: Someday Soon

Betyg: 9 av 10