spitonastranger

Kents En Plats i Solen är inte alls vad jag tänkte att den skulle vara. Min första tanke då jag hörde att bandet skulle släppa nytt var att det skulle bli en underligare, mer experimentell och ännu mörkare version av Röd. Det är tydligt att Kent hela tiden vill hitta på någonting nytt och, utan att säga att det här inte är något nytt, så trodde jag att det skulle ta några skivor innan Kent smög tillbaka till den klassiska gitarrbaserade popen som man kan hitta på den här skivan.

Jag blev alltså rätt förvånad då jag hörde hitsen Gamla Ullevi och Skisser för Sommaren som är riktigt dansiga allsångslåtar. Och än mer förvånad blev jag då jag hörde låtar som Ärlighet Respekt Kärlek och Varje Gång Du Möter Min Blick som båda skulle, med lite justeringar i arrangemangen, kunna finnas med på både Isola och Hagnesta Hill, Kents tredje och fjärde album. Överlag är det en aningen spretig skiva och jag kan tycka att det känns som ett ihopplock av överblivna låtar som det aldrig blivit något av. Detta glöms dock lätt bort med de fantastiska melodier som återkommer i i stort sett alla Kents låtar från första skivan till den här. Och även om soundet är oväntat eller väntat, spretigt eller i samma stil så finns ett gäng låtar som är grymt bra.

Gamla Ullevi har en syntslinga en som är så komisk att den är briljant, Ärlighet Respekt Kärlek har en supersnygg körrefräng och Glasäpplen är en låt som med sitt intro gör sig otroligt bra som förstalåt. Mest imponerad är jag dock av sista spåret(som vanligt då det handlar om Kent) Passagerare. Refrängen, där Jocke Berg sjunger duett med Rebecka Törnqvist kan tyckas löjlig men är enligt mig helt magisk. Vilken melodi, vilken text och vilken känsla!

Ändå är detta långt ifrån Kents bästa prestation och det finns för många låtar som går obemärkt förbi. Betyget räcker bara till 7/10 trots ett par höga toppar. Jag hoppas att Kent gör något mer stilrent nästa gång, något som verkligen känns som en SKIVA från början till slut.

Bästa spår: Passagerare

Betyg: 7 av 10