Villagers - Becoming A Jackal
Villagers släpper sitt debutalbum efter den hyfsat hypade EPn Hollow Kind som kom förra året.
Jag får för mig att Villagers är ett enmannaband och att skaparen heter typ Connor O'Brien? Låt oss i alla fall för enkelhetens skull låtsas att det är ett band och kalla dem för Villagers.
Villagers debutalbum Becoming A Jackal är en spretig skiva. Det är svårt att hitta en röd tråd mellan låtarna då genrer och leadinstrument blandas vilt. Det är egentligen bara Connor O'Briens(?) röst som vittnar om att det är samma band som gjort alla låtar. Man förstår i och för sig låtarna mer och mer för varje genomlyssning men fortfarande är det aningen för spretigt. Stilen är svår att förklara så ni borde helt enkelt lyssna själva men ska jag göra ett försök att förklara en typisk Villagers-låt så låter den som en låt skriven av Bright Eyes och framförd av Arcade Fire. Sedan har någon mixtrat med lite underliga ljud och klippt av låtarna på konstiga ställen för att göra det hela mer alternativt. Visst låter det rätt så bra? Det är det också faktiskt, den typiska Villagers-låten är riktigt bra, det är bara i några låtar det slår fel som då man försöker med någon typ av Kings of Convenience-jazz med alldeles för många maj-ackord på gitarren och kantslag på trummorna. Inte heller låtarna med bara sång och gitarr håller samma klass som den tydliga influensen Bright Eyes.
Låtmaterialet är i stort rätt bra. Väl genomarbetat med en del schysta stråk- och blåsarrangemang och en hel del fina sångmelodier. Även texterna är bra och snyggt fraserade. Skivans absoluta höjdpunkt, eller det som skulle kunnat bli det, är i låten Home då det kommer in en kör som sjunger frasen "Can you call me when we're almost half way?" Än en gång kanske det är svårt att se storheten då man ser det i skrift men jag ber er att lyssna på detta och kanske kommentera här under vad ni tycker. Det är alltså första gången denna textrad kommer in som jag pratar om, den förstörs nämligen senare i låten genom att bli en återkommande textrad. Det hade varit oerhört briljant att bara ha med den en gång, kanske till och med så briljant att jag skulle skriva den som en statusuppdatering på Facebook eller som slogan på Apberget.
För att summera så är Becoming A Jackal en spretig skiva som i sina bästa stunder är superb men i sina sämre stunder är rätt så intesägande. Betyget blir 7/10 av alla anledningar jag tidigare nämnt. Är det förresten någon som har en helt sjukt dålig eller en helt sjukt bra ny skiva som jag kan recensera så jag får ge något annat än 7 och 8 i betyg?
Betyg: 7 av 10
Bästa Spår: Twenty Seven Strangers
/Elias
Kommentarer
Postat av: Anonym
hahaha
Postat av: Anonym
apberget
Trackback