spitonastranger

Leksand's finest Kristian Mattson är tillbaka för sin andra skiva med sitt alter-ego The Tallest Man On Earth. Fortfarande handlar det om enkla folkdoftande poplåtar ihopsnurrade av frekvent gitarrplock och en intensiv, darrig stämma. Skillnaderna på den nya skivan, The Wild Hunt, och den förra, Shallow Grave, är egentligen ganska få. Det skulle vara svårt att säga vilka låtar som är från vilken skiva om man inte visste det. Men det finns väl egentligen ingen anledning av ändra på ett vinnande koncept. Shallow Grave gav Kristian Mattson stora framgångar i USA där han bland annat fick följa med allas vår husgud Bon Iver på turné som förband.

Som sagt så handlar det om enkla låtar med bara gitarr och sång och jag tror inte att jag är helt fel ute om jag påstår att Mattson lyssnat en del på Bob Dylan genom åren. Det är närmast omöjligt att inte dra paralleller mellan dessa två och jag tror absolut att många ser denna klara influens som något avtändande men det tycker jag är lite löjligt, det är väldigt tydligt att Mattson är en oerhört begåvad låtskrivare som har mycket annat än Dylan i ipoden. Jag tror inte heller att Kristian Mattson skulle vilja att jag pratade om Bob Dylan i en recension så jag ska gå vidare med vad jag tycker om den här skivan.

Jag fullkomligt älskade TTMOE's första platta Shallow Grave och visst tycker jag även att The Wild Hunt är en bra skiva. Men ändå inte i samma klass som debuten. Varför då? Det är ju i stort sett samma koncept och Mattson borde blivit en mer erfaren låtskrivare och vara benägen att producera ännu bättre låtar? Jag är faktiskt inte riktigt säker själv på varför jag inte gillar den nya skivan lika mycket. Det kan vara så att jag tappat intresset för denna typ av musik litegrann och att Shallow Grave kom perfekt in i mitt liv för två år sen. Men egentligen tror jag att det handlar om att Shallow Grave känns aningen ärligare och mer direkt än The Wild Hunt. Texterna är fortfarande väldigt bra men kommer inte riktigt upp i samma nivå som lysande textrader som "And I will drive it like a shepherd to the sun
It's the easiest decision I have done
Come follow down the highway once trailed by my golden calf 
Oh, the blizzard's never seen the desert sands" från Shallow Grave. Även melodierna i vissa låtar känns lite väl snabbt ihopskrapade. Shallow Grave har inte en enda dålig låt, kan tyvärr inte säga detsamma om The Wild Hunt då det finns några låtar i skivans mitten- och slutdel där melodierna som sagt brister lite. Hypade låten King of Spain är kanske TTMOE's mest intetsägande låt och You're Going Back känns väldigt pretentiös.

Men det är ju The Tallest Man On Earth det handlar om så självklart hittar man guldkorn även på detta album. De tre första låtarna med inledande titelspåret The Wild Hunt i spetsen skulle alla lätt ta en plats på Shallow Grave. Även The Drying of The Lawns är en mycket vacker låt som jag verkligen hoppas få fälla en tår till i sommar på Way Out West.

The Wild Hunt lyckas trots kritiken klättra över en 7a och få betyget 8/10 då högstanivån är skyhög!