Deerhunter - Halcyon Digest
Atlantabandet Deerhunter släpper sitt fjärde album Halcyon Digest.
Halcyon Digest inleds med den oväntade "balladen" Earthquake som faktiskt är snarlik öppningslåten på 2008 års Microcastle, Cover Me (Slowly). Med den stora skillnaden att Earthquake innehåller ett drömskt beat istället för vanliga trummor. Personligen är jag inte särskilt förtjust i inledningen då det känns aningen omotiverat med ett beat men kanske är det en försmak på vad Deerhunter kommer att vara i framtiden, vem vet. Resten av skivan går i ungefär samma stil som bandets tidigare album. Man kan, precis som förut, hitta en del noise och experimentella ambitioner i musiken och man känner igen Deerhunter. Men det finns skillnader. En sådan är att Halcyon Digest känns aningen mer tillbakadragen än tidigare släpp av bandet och inte lika direkt på. Den framfusiga indierocken får i många fall stå åt sidan för något mer hypnotiserande. En annan skillnad är att det är mer välproducerat än innan, det låter alltså inte lika burkat som det ofta gör på Deerhunters fantastiska EP från förra året Rainwater Cassette Exchange. Och även om jag nog gillar ljudbilden på andra släpp mer så trivs jag rätt okej med soundet även här. En del riktigt bra sångljud har man vaskat fram och även gitarrerna lyfts fram på ett bra sätt i vissa låtar.
Låtskrivarmässigt presterar Deerhunter som vanligt med många snygga hookar och experimentella arrangemang. Lättlyssnade Basement Scene är fin även om den hade mått bra av superdistad sång och mer gitarrskrik. Coronado är riktigt kompetent och bra indierock, saxofonen gör sig på något sätt helt okej. Memory Boy har en väldigt bra melodi och ett snyggt sound även om munspelets(?) medverkan kan diskuteras.
/ELIAS
Halcyon Digest inleds med den oväntade "balladen" Earthquake som faktiskt är snarlik öppningslåten på 2008 års Microcastle, Cover Me (Slowly). Med den stora skillnaden att Earthquake innehåller ett drömskt beat istället för vanliga trummor. Personligen är jag inte särskilt förtjust i inledningen då det känns aningen omotiverat med ett beat men kanske är det en försmak på vad Deerhunter kommer att vara i framtiden, vem vet. Resten av skivan går i ungefär samma stil som bandets tidigare album. Man kan, precis som förut, hitta en del noise och experimentella ambitioner i musiken och man känner igen Deerhunter. Men det finns skillnader. En sådan är att Halcyon Digest känns aningen mer tillbakadragen än tidigare släpp av bandet och inte lika direkt på. Den framfusiga indierocken får i många fall stå åt sidan för något mer hypnotiserande. En annan skillnad är att det är mer välproducerat än innan, det låter alltså inte lika burkat som det ofta gör på Deerhunters fantastiska EP från förra året Rainwater Cassette Exchange. Och även om jag nog gillar ljudbilden på andra släpp mer så trivs jag rätt okej med soundet även här. En del riktigt bra sångljud har man vaskat fram och även gitarrerna lyfts fram på ett bra sätt i vissa låtar.
Låtskrivarmässigt presterar Deerhunter som vanligt med många snygga hookar och experimentella arrangemang. Lättlyssnade Basement Scene är fin även om den hade mått bra av superdistad sång och mer gitarrskrik. Coronado är riktigt kompetent och bra indierock, saxofonen gör sig på något sätt helt okej. Memory Boy har en väldigt bra melodi och ett snyggt sound även om munspelets(?) medverkan kan diskuteras.
Det finns även sämre moment på skivan som fjärde spåret Sailing som har ett väldigt icke tilltalande sound. Bradford Cox röst gör sig dåligt och bruset i bakgrunden är ett illa valt tillbehör.
För att summera så är Deerhunters Halcyon Digest en ganska jämnbra skiva med en del små dalar och några rätt höga toppar. Men det är inte det bästa bandet gjort och betyget räcker "bara" till 7 av 10 även om jag för det mesta tycker att skivan är trevlig lyssning. Medelnivån är helt enkelt lite för låg.
Betyg: 7 av 10
Bästa spår: Desire Lines
/ELIAS
Kommentarer
Trackback
