spitonastranger

Precis som i stort sett alla band som överhuvudtaget har något att göra med noise-rock så lades grunden till Women och den musik de spelar idag år 1967 då The Velvet Underground släppte sitt debutalbum. Och även om låtarna på Public Strain och The Velvet Underground & Nico i många fall inte är särskilt lika så tänker jag ändå att noiset på Velvets Underground's Black Angel's Death Song skulle kunnat ligga i bakgrunden på vilken som helst av låtarna på Public Strain. Allt är bara draget ett litet steg längre. Det ska dock sägas att denna tydliga influens aldrig blir för tydlig och Women skapar något eget, ett sound som för hela världens lo-fi-fantaster samman under ett enat "Så jäääävla bra det här är!".

Låtskrivarmässigt imponerar Women till en viss grad. Som med många andra noiseband så koncentreras det aningen för lite på melodierna, och visst kan en platta funka utan att alla låtar har bra melodier men då behövs något mer. Något mer än bara ett sound. No Age klarar sig genom att göra allt till ett slag i ansiktet, Pavement gör det med ett fuck you åt det klassiska etablissemanget och Women gör det med en rytmik som håller musiken intressant. Om melodierna inte är framstående behöver jag något som gör att jag ändå lyssnar på musiken koncentrerat. Women ger mig det i låtar som Heat Distraction och China Steps, ja egentligen nästan alla låtar hålls intressanta och det ska bandet ha cred för. Bäst är det dock då melodierna funkar perfekt som i inledande Can't You See som packas på ett perfekt sätt ljudmässigt.

Public Strain får 7/10 av mig, jag blir slagen av stolen för få gånger för ett högre betyg men det är hela tiden trivsamt och oftast faktiskt riktigt bra.

Betyg: 7 av 10

Bästa spår: Can't You See